Fredag. För många är fredagen veckans bästa dag. Är man ledig så ligger hela helgen orörd framför en. För mig är fredagen antingen himmel eller helvete. Om S. är ledig under helgen vet jag att det kommer bli ett veritabelt helvete. Från det att han vaknar på morgonen tills dess att han lägger sig (eller kanske snarare jag lägger mig) gapar han på mig och förklarar för mig vilken sopa jag är. Han är inte så fantasifull, han kör med samma gamla skit om och om igen. Jag får veta att jag är fet, en j-a ko, en subba, en dålig mamma, en white-trash-morsa, lat, inte gör något, bara ligger i sängen hela dagarna, inte kan laga mat, inte kan städa, inte kan organisera ett hem, aldrig tvättar kläder, tvättar för mycket kläder, inte stryker kläderna, stryker för mycket, är okvinnlig, dum i huvudet... Ja, listan kan göras otroligt lång. Och han är smart. Han riktar in sig på sådant som han vet betyder något för mig. I grunden är jag en väldigt ordningsam person och därför får jag naurligtvis höra hur stökigt och skitigt jag har det. Vilket alltså inte är sant. Men jag får mig en tankeställare och funderar på om det kanske ändå inte är smutsigt. Det är det han vill antar jag. Så tvivel inom mig att jag inte är bra, att jag är dålig. På vad det nu månde gälla. Jag älskar mina barn och vill dem väl, vilket han vet. Därför rör sig mycket kring barnen, att jag inte tar hand om dem som jag borde. Att jag är en dålig mamma helt enkelt. Sen kan det röra sig om att de fick korv och mos (hemlagat naturligtvis) till middag istället för köttfärslimpa, kokt potatis och brunsås. Eller att jag inte klippt deras naglar. Å andra sidan, OM de hade fått köttfärslimpa så hade det varit fel. Då hade det varit för stabbigt, och "varför kan de inte få korv"... Det går helt enkelt inte att göra rätt i hans ögon. Jag borde inte bry mig. Jag borde lyssna på min inre röst som säger att jag är den bästa för mina barn och att jag gör så gott jag kan. Men när man i många år fått höra hur dålig man är så är det svårt att tro något annat.
Men, tillbaka till fredagen som veckans bästa dag... Om S. är ledig får jag ont i magen redan på fredag förmiddag. Jag vet vad som komma skall. Men, om han jobbar kan det innebära några dagars respit. Ofta när han jobbar helg så jobbar han natt och långa pass. Eftersom han pendlar en bit brukar han då många gånger stanna kvar på arbetet. Den här helgen jobbar han. Han börjar redan kl. 17 ikväll. Jag hoppas, hoppas, hoppas, att han väljer att stanna kvar på jobbet. I så fall innebär det att han inte kommer hem förrän vid midnatt på söndag. Det skulle innebära fredag kväll, hela lördag och hela söndag i frihet. Då kan jag och barnen göra vad vi vill. Allt blir så mycket lugnare och mera harmoniskt när han inte är hemma.
Jag hoppas på en lugn och fin helg. Kanske lite pulka eller slalom (fast det är nog för kallt för slalom) eller bara mysa inne med barnen. Kanske baka lite muffins eller nåt annat gott.
Nu kommer lilleman hem från skolan. Dags att ta hand om honom och hans kompis! :-)
Elle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar